Övervintra rosmarin inomhus

Rosmarin är en medelhavsväxt och vill ha det svalt och ljust under vintern. Det kan därför bli för varmt och för lite ljus i rumstemperatur. Övervintra istället plantan på en inglasad balkong, en glasveranda, i ett övervintringsväxthus eller på annan sval, men frostfri plats, med en temperatur som inte går under 0 grader eller över 12 grader under vintern. Ljuset är viktigt, då rosmarinen behåller sina blad under hela vintern. Det är inte helt ovanligt att rosmarinen passar på att blomma under vinternförvaringen. En extra bonusupplevelse!

Övervintra rosmarin utomhus på friland

Rosmarin är halvhärdig och går att övervintra i södra Sverige på gynnsamma platser utomhus. Den måste då stå väldränerat. Plantera gärna i en upphöjd bädd eller i frosttåliga krukor, som kan isoleras på vintern och flyttas närmare en husvägg, där det inte regnar in i krukan. Den största orsaken till att rosmarin dör under vintern är att rötterna står blött och kallt. Skydda även plantan med lite extra med granris eller löv kring foten.

Lästips: Peter Englander berättar hur han övervintrar rosmarin

Om du inte har möjlighet att övervintra rosmarin

Har du ingen ljus och sval plats – skörda rosmarinen, lufttorka bladen, smula sedan sönder och förvara i mörkt kryddskåp. Släng rot och jord i trädgårdskomposten. Köp ny planta till nästa säsong. Alternativt tar du sticklingar, för dessa tar liten plats, och har mycket större chans att övervintra som en vanlig krukväxt inomhus i ett ljust fönster.

Lästips: Skörda och torka kryddväxter

Lär dig trädgårdskompostera!

• En onlinekurs som lär dig att lyckas med en trädgårdskompost.
• Lär dig hela kompostprocessen; från visset till förmultning, behållarna som fungerar och fallgroparna du ska undvika.
• Din lärare är biologen och kompostexperten Gunnar Eriksson.
• Gå kursen var som helst – i soffan, på caféet eller ute i trädgården!

Starka dofter kan helt klart vara ett problem om man är allergisk. Hyacint är en av de mer allergena växterna, men de starkt doftande växterna är betydligt färre än de med mild eller ingen doft, så det finns mycket för dig att välja på. Här följer ett axplock av alla spännande och vackra växter som finns som passar även för den som har det svårt med dofter.

Doftlösa perenner för rabatten

För halvskuggiga till skuggiga lägen är artrena i sockblomssläktet Epimedium väldigt trevliga. De har vackra blad och små näpna blommor i olika färger; några exempel är röd sockblomma E. x rubrum (härdighet A*), blekgul sockblomma E. x versicolor (C) och vit sockblomma E. x youngianum ’Niveum’ (B).

Det finns fantastiskt många vackra gräs som kan bilda stomme i en perennplantering. Miscanthus är ett släkte där det ryms jättar som elefantmiskantus M. x giganteus som blir uppåt 3 meter högt (C) och glansmiskantus M. sinensis där sorterna varierar från 60 centimeter upp till 1,5 meter (B). Tillsammans med dessa passar olika solhattar Echinacea. En av mina favoriter är blek solhatt Echinacea pallida, med smala, hängande, oftast rosa kronblad och en höjd på 80 – 100 centimeter (C).

Något annat riktigt högt, men ändå blommande, kan vara rosenflockel Eupatorium maculatum som blir 1,5 – 2 meter hög och har stora, lila blomklasar från början av september till långt in på hösten (A).

Vill du ha något lägre finns det mycket att hitta i släktet med nävor Geranium. Blodnäva G. sanguineum blir cirka 10 – 40 centimeter hög, beroende på sort, och blommar i vitt, rosa eller violett från tidig sommar till sen höst, men med den kraftigaste blomningen tidigt på säsongen (A). Något högre, men fortfarande doftlösa, är den mycket lättodlade rosa spansknävan G. endressii (30 – 50 centimeter, blommar juni – augusti, B) och den blå kungsnävan G. x magnificum (40 – 60 centimeter, blommar i juni, B). Det finns många fler nävor än de nämnda som är doftfria, men även några med starkt aromatiska bladverk, till exempel flocknäva G. macrorrhizum (B) och liten flocknäva G. x cantabrigiense (C), så titta runt i släktet med försiktighet.

FLER DOFTLÖSA PERENNER: Storrams Polygonatum multiflorum, Löjtnantshjärta Lamprocapnos spectabilis och fänrikshjärta Dicentra formosa har alla hängande blommor på lång stjälk. Höstanemoner doftar inte och inte heller Astilbesläktet eller stjärnflocka Astrantia. De flesta vittnar om att bondpioner Paeonia x festiva inte doftar alls till skillnad från de flesta luktpioner P. lactiflora, men som också kan ha näst intill doftlösa sorter. Stor blåklocka Campanula persicifolia, kärleksört Hylotelephium, purpurklätt
Lychnis coronaria, väddklint Centaurea scabiosa är ytterligare luktfria perenner.

Bland klättrare kan man välja rosenvial Lathyrus latifolius – den doftfria och ”perenna luktärten”. Och till skillnad från vildkaprifoler så doftar inte eldkaprifolens Lonicera x brownii röda vackra blommor.

Lökar och knölar för doftallergiker

Vintergäck Eranthis hyemalis har en kort men ovärderlig blomning i gult, som ofta börjar när det fortfarande ligger snöhögar runt klungorna med blommor. De planteras som knölar på hösten och knölarna är känsliga för uttorkning, så det är bäst att köpa dem i slutet av augusti för att vara säker på att knölarna inte legat för länge i butiken och därmed torkat (C). Vårkrokus Crocus vernus är bland de tidigare växterna att börja blomma i trädgården och ger en helt oslagbar vårkänsla med de färger den levererar (C, ev B).

FLER DOFTLÖSA LÖKAR OCH KNÖLAR: Liljor ur Lilium (Longiflorum-Asiatiska-Gruppen) brukar vara doftlösa och finns i många olika färger. Dahlior är doftlösa, liksom utplanteringsblomman Afrikas blå lilja Agapanthus praecox, som kan användas istället för blomsterlökar ur Alliumsläktet.

Buskar och träd som är doftlösa

Bland buskarna finns det också många skönheter utan doft. En av dem är pagodkornell Cornus controversa (zon 3). Den växer väldigt stiligt med grenarna som i våningar och ovanpå varje våning ligger det som ett flor av vita blommor på våren. Två andra klassiker i kornellsläktet är gullkornell C. sericea ‘Flaviramea’ (zon 5) och korallkornell C. alba ‘Sibirica’ (zon 7). Den sistnämnda har sina nya grenars röda bark som främsta prydnadsvärde. Mest färgrik är barken på varje enskild gren de två första åren, därför kan man med fördel klippa tillbaka busken vartannat år när den väl har etablerat sig. Gör detta under sen vinter/tidig vår (februari/mars) och gödsla samtidigt lite extra. Sorten ‘Elegantissima’ har dessutom vitbrokiga blad som gör den vacker året om (zon 6).

Parkrododendron Rhododendron Catawbiense-gruppen (zon 4), har inte heller någon doft, men wow – vilka blomklasar! Färgerna går från renaste vitt till djupt violett. Rododendronsläktet är riktigt stort och det finns mängder med sorter och arter att utforska för doftallergiker.

Trädgårdstokar Dasiphora Fruticosa-gruppen (alt. Potentilla fruticosa) är ett släkte som kanske överanvändes lite på 1970- och 80-talen, men av goda skäl: de är torktåliga och finns i mängder av färgvariationer och har mycket lång blomningstid. Många sorter är härdiga till zon 6.

Släktet med lönnar Acer kan också vara intressant att utforska, som japanska lönnar Acer palmatum (zon 1 – 3 beroende på sort) som är låga och sirliga, med bladfärger mellan illgrönt och djupt lila. Eller den lite resligare ginnalalönnen Acer tataricum ssp. ginnala som har snygga röda ”näsor” och en sprakande höstfärg (zon 5). Med tiden blir ginnalalönnen ett litet träd.

Rosor utan doft för allergiker

Bland utbudet av rosor finns det några som är helt doftlösa, till exempel nejlikrosorna Rosa Rugosa-gruppen ‘FJ Grootendorst’ och ‘White Grootendorst’, som får små, fyllda blommor med fransiga blomblad – verkligen nejlikliknande (zon 7). De bildar inte nypon, men kan sätta rotskott, så det kan vara bra att plantera dem på ett sådant sätt att de kan begränsas om det skulle behövas. Floribundarosen Rosa Floribunda-gruppen ‘Rödhätte’ har en frisk rosaröd färg och blommar väldigt länge under säsongen utan att sprida någon doft (zon 5). Det finns också sorter med mycket svag doft, som kanske kan funka hos dig. Floribundarosen ‘Marselisborg’ är en gul, fin rabattros med svag doft (zon 3).

En marktäckande, mycket svagdoftande ros som jag gärna använder är den ganska vanliga och lättodlade polyantarosen Rosa Polyantha-gruppen ‘The Fairy’ (zon 4), som får massor av rosa blommor, långt in på hösten. Den funkar även som häck och i kruka. En rosa kraftigväxande klätterros som också har svag doft är wichurana-rosen Rosa Wichuranagruppen ‘Dorothy Perkins’ (zon 3), som får mörkrosa, fyllda blommor i hängande klasar.

FLER DOFTLÖSA PRYDNADSBUSKAR: Paradisbuske Kolkwitzia amabilis är doftlös, men översållas av rosa blommor. Deutzia-släktet brukar vara ett säkert kort och finns i vitt eller rosa, enkla eller dubbla blommor. Alla schersminer doftar inte – tunnbladig schersmin Philadelphus tenuifolius och kungsschersmin P. pubescens doftar väldigt svagt, om alls. Även de flesta hortensior saknar doft.

*Härdigheten för perenner anges på ett annat sätt än odlingzonerna för träd och buskar.

TEXT: Anders Stålhand, med tilläggslistor av Karina Brozinic

(Utdrag ur Trädgårdsexperterna ALLT OM TRÄDGÅRD nr.15/2018)

Trädgård för nybörjare!

• Lär dig hur du får en vackrare trädgård där något alltid blommar!
• 18 lektioner om rabatter och köksträdgård – från grunden
• Bekämpa skadedjur och gynna nyttodjur
• Checklistor med årstidernas allra viktigaste göromål

När är bästa tiden ta sticklingar av krukväxter?

Vårvintern är en utmärkt tid att ta sticklingar av sina krukväxter. Under vintern har många av dem en mer eller mindre utpräglad viloperiod och då är det svårt att få sticklingar att rota sig. Men så snart ljuset börjar komma tillbaka, och man ser att växterna vaknar och bildar nya blad och blomknoppar, går det bra. Sedan kan man fortsätta att ta sticklingar fram till sensommar eller tidig höst.

Vilken del av plantan kan bli stickling?

På många växter kan man se vilka som är de bästa förökningsmetoderna. Växter som bildar nya skott vid jordytan, som mönjelilja och fredskalla, förökar man genom delning. De som bildar små plantor i änden av långa stjälkar, exempelvis ampellilja och brudorkidé, förökar man lättast med avläggare. Växter där bladen lätt trillar av, som många fetbladsväxter (suckulenter), är enkla att föröka med bladsticklingar. Men de flesta krukväxter går att föröka på flera sätt. Det är bara att läsa på och prova sig fram.

När sticklingen blir en planta – vävnad blir rötter

När man skadar en växt bildar den en sårvävnad, som heter kallus, för att läka skadan. Det är samma vävnad som bildas när man tar en stickling och som utvecklas till rötter. Kallusvävnaden syns som en gulvit svullnad längst ner på sticklingen. Hur lång tid det tar innan en stickling bildar kallus varierar, men när den börjar synas brukar rotningen lyckas. Prova att sätta en stickling i ett glas vatten för att se hur kallus bildas. På svårrotade sticklingar kan man repa basen lite med en kniv. En större såryta uppmuntrar växten att bilda kallus.

Fem sätt att ta sticklingar på krukväxter:

TOPPSTICKLINGAR

Det vanligaste sättet att föröka krukväxter är med toppsticklingar. Det betyder att man skär av toppen på ett skott. Hur lång tid det tar att rota sticklingarna varierar mellan olika växter. Pelargoner bildar ofta rötter efter några veckor, medan hibiskus kan ta månader. Vedartade sticklingar som rotar sig långsamt kan man hjälpa på traven genom att sätta dem i vatten tills det har bildats sårvävnad (kallus) längst ner.

Så tar man toppsticklingar:

1. Klipp av sticklingen strax under ett bladfäste och klipp även av tappen som blir kvar på moderplantan.
2. Ta bort de nedersta bladen på sticklingen och nyp av toppen för att sticklingen ska fokusera på att bilda rötter istället för att växa på höjden.
3. Sätt sticklingen i en kruka med så- och kaktusjord (köps på påse) och ställ den i ett minidrivhus eller trä över en plastpåse med ena hörnet avklippt för ventilationens skull.
4. Sticklingen brukar ha rotat sig när den börjar växa.

STICKLINGAR AV STAMDELAR

Många kaktusar, som bladkaktus, julkaktus och nattens drottning, och stamsuckulenter, som asblomma och trekantseuforbia, går att föröka med stamdelar och det lyckas för det mesta. Och det man kallar för blad på bladkaktusar är egentligen stammar.

Så tar man stamsticklingar av krukväxter:

Välj ut friska stammar och klipp eller vrid loss dem.

1. Långa stammar av bladkaktus och nattens drottning går att dela i era bitar på omkring en decimeter.
2. Låt sedan sticklingarna ligga ett par dygn så att sårytorna får torka. Då minskar risken för rötangrepp.
3. Sätt sticklingarna i sandblandad såjord så att de sitter stadigt och håll jorden lätt fuktig.
4. Använd inte miniväxthus eller plastpåsar. Det är viktigt att kaktussticklingarna står luftigt för att inte ruttna.
5. Rotningen går ganska långsamt, men lyckas för det mesta.

BLADSTICKLINGAR

Många växter har förmågan att bilda rötter vid bladnerverna. Av dem kan man ta bladsticklingar för att få nya plantor. Det mest välkända exemplet är saintpaulia, där man kan nypa av ett blad och sätta i jord, så bildas det en ny planta. På samma sätt kan man göra med gloxinia och kornettblomma.

Bladstickling av kornettblomma:

1. Ett enda blad av kornettblomma kan ge många nya plantor. Skär bladsticklingar av kornettblomma med en vass kniv. Lägg snitten på bägge sidor om mittnerven så att två bladremsor bildas.
2. Skär därefter av ändarna på remsorna.
3. Stick ner bitarna en knapp centimeter djupt i en sålåda med sandblandad jord. Snittytan som varit mot mittnerven ska vara neråt.
4. Så småningom bildas pyttesmå plantor vid jordytan. Plantera om dem i varsin liten kruka när de blivit stora nog att hantera.

Bladstickling av rexbegonia:

1. Av rexbegonia kan man också få nya plantor genom bladsticklingar. Välj ut ett oskadat blad.
2. Ta bort stjälken och skär sedan snitt i bladet tvärs över de kraftigare nerverna.
3. Fyll en sålåda med fuktig sand och tryck fast bladet i sanden. Lägg gärna små krukskärvor som tyngd, eller stick trästickor genom bladet så att det har ordentlig kontakt med sanden.
4. Håll sanden lätt fuktig och ställ lådan i ett minidrivhus eller täck den med plast.

Bladstickling av svärmorstunga:

För att få fler plantor av svärmors tunga skär man ett blad på tvären i fem centimeter långa bitar och sticker ner dem med det nedre snittet i en sålåda med sandblandad jord. Använd relativt unga blad.

LEDSTICKLINGAR AV KLÄTTERVÄXTER

Av klätterväxter som porslinsblomma, murgröna och gullranka kan man ta ledsticklingar. Leder är där bladknoppar och skott bildas, en tillväxtdel (kallus), där även nya rötter kan bildas. Det gäller att få med två leder på en ledstickling – en där rötterna ska bildas och en där de nya skotten ska växa ut.

Så här tar du ledsticklingar av krukväxter:

1. Klipp av en ranka och skär den i knappt decimeterlånga bitar – nertill under ett blad och upptill precis över ett blad.
2. Ta bort de flesta bladen, men lämna kvar ett par. På arter där bladen är små och sitter tätt, som pussmun och ampelfackla, kan man göra sticklingarna kortare och spara fler blad.
3. Sätt dem i sandblandad jord eller i ett glas med vatten.

BLADSTICKLINGAR AV FETBLADSVÄXTER

Många fetbladsväxter tappar blad så fort man rör vid dem. Det är ett sätt för dem att föröka sig. Ta loss blad och lägg dem på ytan i en kruka med sand, eller jord av hälften sand och hälften jord. Se till att bladfästet har kontakt med sanden och håll jordblandningen lätt fuktig. Vid varje bladfäste bildas så småningom en liten planta och då vissnar bladet.

Lyckas med sticklingar

TEMPERATUR. Sticklingar rotar sig bättre och snabbare i en varm jord, så om sticklingar rotar sig långsamt kan man få fart på dem med hjälp av undervärme. Det finns särskilda värmemattor att köpa som man kan placera krukorna på. Bäst rotar sig sticklingarna om jorden är aningen varmare än luften runtomkring.

FUKTIGHET. Jämn fuktighet är viktigt när man förökar växter. Jorden ska vara jämnt fuktig, men inte blöt. Många sticklingar behöver också hög luftfuktighet, särskilt de med tunna blad. Eftersom sticklingarna inte har några rötter har de svårt att hinna ta upp lika mycket vatten som bladen avdunstar. Man kan använda sig av minidrivhus, genomskinliga plastburkar, glasskivor, plastpåsar eller plastfolie.

Blir det för fuktigt eller om luften inte kan cirkulera kan sticklingarna börja mögla eller drabbas av röta. På minidrivhus finns ofta öppningar för ventilation, så att luften kan cirkulera, och på plastpåsar klipper man av ena hörnet. Man kan också få bort fukt genom att vända plastpåsen ut och in då och då. Täcker man med en glasskiva kan man lägga en distans mellan skivan och krukan. Pelargoner, kaktusar och fetbladsväxter är känsliga för allt för mycket fukt och rotar sig bra utan minidrivhus eller plastpåsar.

LJUS. För att sticklingarna ska orka rota sig krävs tillräckligt med ljus. Från februari till september räcker ljuset i ett soligt fönster. Försöker man sig på att ta sticklingar under de mörka vintermånaderna krävs extrabelysning. Under högsommaren är däremot ljuset i ett söderfönster för starkt. Då får man skugga sticklingarna eller ställa dem i öst- eller västfönster.

JORD. Till de flesta sticklingar fungerar så- och kaktusjord bra som man köper färdig i påse. Den är magrare och mer väldränerad än vanlig blomjord. Man kan också blanda upp blomjord med minst en tredjedel sand. Till sticklingar av kaktusar och suckulenter ska jorden vara mer väldränerad och man kan blanda upp såjord med upp emot lika delar sand.

När ska man plocka upp dahliorna?

Dahlior kan stå till första frosten, men då får både bladverk och blommor sig en rejäl kyss och ser nästan döda ut på morgonen. Det är ingen fara. De går fortfarande att plocka upp knölarna ett tag till. Man kan även ta upp dem strax innan risken för frost föreligger.

Så här gräver du upp dahliaknölarna:

Man kan plantera dahliorna i speciella lökkorgar. Då är det enkelt att plocka upp dem ur rabatterna. Men det går bra utan med.

1. Bänd försiktigt med en grep en bit ifrån plantan.
2. Skaka av jorden försiktigt.
3. Klipp ner plantan till ca 10–20 cm från marken.
4. Ta bort förbrukade gamla knölar och även mjuka knölar. Klipp också bort sugrötter (de rötter som inte är tjocka knölar).
5. Låt torka i ca 2 dygn, innan förvaringen.

För att kunna plantera ut dina dahlior igen på balkongen eller friland nästa säsong, kan du övervintra dahliaknölarna. Jessica Lyon från OdlingTV visar dig två olika metoder.

Vinterförvara dahliaknölarna så här:

1. Lägg knölarna i en back eller kruka med torv, spån eller sand. Det får inte vara för torrt, men inte heller för fuktigt.
2. Vinterförvaringen ska vara frostfri, sval och mörkt. En källare eller garage funkar.
3. Titta till dem under övervintringen så att de inte knölarna möglar.
4. På våren är det dags att börja förodla dahliaknölarna igen, genom att plantera dem i färsk fin jord i en kruka och sedan sätta ut dem när risken för nattfrost är över.

Övervintra dahlia i kruka

Om man odlat dahlia i kruka, behöver man inte gräva upp knölarna. Det går bra att ställa in hela krukan på en sval, mörk och frostfri plats. När våren kommer planterar man bara om den i ny jord och ställer ut.

Trädgård för nybörjare!

• Lär dig hur du får en vackrare trädgård där något alltid blommar!
• 18 lektioner om rabatter och köksträdgård – från grunden
• Bekämpa skadedjur och gynna nyttodjur
• Checklistor med årstidernas allra viktigaste göromål

Tyra svarar: Inte vill vi att det redan ska vara slut med odlandet i köksträdgården – och det är det inte heller. Sensommaren och hösten är en tid som är betydligt mer kravlös jämfört med vår och försommar. Det finns inte så många måsten – det är mer så att allt man nu odlar blir lite som ”grädde på moset” och känns som bonusodling. Så förläng säsongen och fortsätt så och skörda!

Grönsaker att odla på hösten

Det som lämpar sig utmärkt att så i augusti är alla de fantastiska asiatiska bladgrönsakerna, och de hinner ge en god skörd fram tills frosten slår till – en del tål till och med ett par minusgrader. Sorter att prova på är till exempel komatsuna, tatsoi, kailaan, sareptasenap, choi sum och den kanske mest lättodlade av dem alla – mizuna. Notera att dessa bladgrönsaker även går utmärkt att odla inomhus i krukor under hela långa vintern.

Lästips: Tyra tipsar om asiatiska bladgrönsaker

Bor man inte allt för långt norrut kan man även så och skörda spenat och en del sorters sallat i augusti, september. ’Bloomsdale Long Standing’ är en spenatsort som har gamla anor, den tål till och med en ordentlig köldknäpp, och är väl värd att testa om man vill ha egenodlad spenat på bordet i september till oktober. Själv gillar jag bataviasallat, som är lättodlad och kan skördas antingen som plocksallat eller som fullvuxen planta. Det passar bra speciellt på hösten när man inte riktigt vet hur lång tid man har på sig innan kylan slår till. Sorttips: ’Relay’ och ’Cardinale’.

Rädisor går också att odla nu och de blir oftast riktigt fina. Faktiskt tycker jag att de blir de bästa på hela säsongen. Några sorttips är ’Plum Purple’, ’Cherry Bell’ – två runda, fina rädisor – och klassikern ’French Breakfast’, en avlång, späd och fin, röd sort med vit spets.

Höstså grönsaker inför nästa år

Man kan även höstså en hel del grönsaker för tidig skörd nästa vår. När man sår beror även här på var man bor. Man brukar säga att oktober är en lämplig tid att höstså i de delar av landet där vintern kommer tidigt och november på mildare breddgrader. Lämpliga grödor att höstså är exempelvis morot, dill, sallat, persilja, palsternacka och gräslök. Det finns blommor att så på hösten också, som ringblomma som jag alltid sår vid den här tiden.

Förbereda kökslandet på hösten inför nästa säsong

Om du inte vill förlänga säsongen, utan känner dig nöjd med att skörda det du sått och planterat under vår och försommar och vill vila från trädgårdsarbete, är det bra om du täcker dina odlingsbäddarna med organiskt material som löv, halm och växtrester. Då minskar du ogrästillväxten, jorderosionen och ger maskarna förutsättningar att jobba och bygga upp din jord under höst och vinter. Du behöver generellt inte heller gräva, bara ta bort kålväxternas rotstockar (för att minska risken för den jobbiga klumprotsjukan som kan drabba kålväxter). Sedan låter du maskarna jobba med ditt täckmaterial och bygga upp jorden åt dig under hösten och vintern. Du behöver inte gödsla dina land eftersom det inte finns några grödor som kan ta upp näringen, spara det till våren istället.

Anlägg nya köksland på hösten utan att gräva

Hösten är även den perfekta tiden att anlägga nya land, speciellt om man som jag är en ”no-dig gardener” – en icke-grävande odlare (men även för dem som gillar att gräva). Praktiskt taget varje år minskar ytan på min gräsmatta, samtidigt som odlingsytan ökar. Något förenklat är tillvägagångssättet för att anlägga en odlingsbädd med ”no-dig-principen” denna: Lägg ut ett generöst och väl täckande lager med tidningar eller kartong/wellpapp på ytan som ska bli odlingsbädd. Vattna ordentligt, lägg på organiskt material som du har tillgång till, det kan vara småkvistar och ris, isade grenar, skörderester, ogräsrens (dock ej rotogräs), kompost, halm, ensilage och jord. Vattna igenom igen och håll bädden fuktig. Nu får maskarna göra sitt värdefulla arbete under hösten och vintern. När våren kommer har du tillsammans med alla nyttodjur, svampar och bakterier i jorden brutit ny mark ”the easy way”!

Hur gick det under odlingssäsongen?

Till sist är det nu också dags att reflektera över vad som gick bra, mindre bra och vad som kanske gick katastrofalt dåligt, vilka datum som fungerade bra för sådd, vilka samodlingskombinationer som var vackra och effektiva och så vidare. Det bästa är såklart om man antecknar allt detta någonstans. Själv har jag börjat skriva datum för sådd direkt på fröpåsarna, men man kan ju där också skriva vad man egentligen gillade sorten, hur stor avkastning den gav och annat som kan vara bra att komma ihåg – allt för att underlätta planeringen inför kommande odlingssäsong.

TEXT: Tyra Hallsénius Lindhe

Utdrag ur Experterna svarar i ALLT OM TRÄDGÅRD nr.13/2018

Lyckas med pallkragen

• En onlinekurs i hur du får maximal skörd i en upphöjd bänk!
• Film, fakta och checklistor för en lång, härlig odlingssäsong
• 17 lektioner i hur du sår, vattnar, planterar och skördar + recept!

Blåbärstry är härdig och går att odla i höga zoner

Blåbärstry Lonicera caerulea var. kamtschatica är väl anpassad till att odlas i norr, och kan med fördel användas istället för amerikanska blåbär vars sorter inte alltid är härdiga mer än upp till zon 3-4(5), medans blåbärstry fungerar upp till zon 6(7)! En annan fördel är att blommorna kommer tidigt och klarar frost bra, så humlor och andra tidiga pollinerare har mycket nytta av buskarna när de vaknar. 

Odla flera sorters blåbärstry för korspollinering

Många plantskolor har missat att ta in flera sorter av blåbärstry. Det blir bär av en sort med, men det krävs flera sorter för att de ska kunna korspollinera varandra och ge många och stora bär. Placera buskarna nära varandra, så att pollinerarna inte har så långt att flyga mellan.

Odlingsråd för blåbärstry

Blåbärstry är mycket lättodlade bärbuskar. De kan stå i full sol till lätt halvskugga, och klarar både sandjordar som lerjordar. Bäst trivs de om man jordförbättrar med trädgårdskompost, så att det blir mullrikt och väldränerat. Även här kan ses fördelar mot t ex odling av blåbär som kräver sura jordar med lågt pH.

Det går att plantera blåbärstry under hela odlingssäsongen, men hösten är bäst, då de hinner komma igång direkt när tjälen släpper och man stör inte den tidiga blomningen på våren. Gödsla bara sparsamt, och då tidigt på säsongen. Beskärning behövs inte, mer än om man vill glesa ur en äldre planta. Det går bra att föröka blåbärstry från sommarsticklingar.

Ibland kan trastar hitta till bären och då kan man näta in busken. Harar och rådjur kan gnaga på skotten under vårvintern, men eftersom det kommer nya blommar och bär på årsskottens nedre del tar de inte större skada.

Skörda superbäret blåbärstry

Jag skriver ”superbär” för att det innehåller mer antioxidanter än både blåbär, tranbär och svarta vinbär. Blåbärstry är rika på C-vitamin. De mognar tidigt i juni, ibland så tidigt som i maj i södra Sverige, ofta en till två veckor tidigare än jordgubbar. Bären är stora och cylindriska, ibland riktigt avlånga 3-4 cm långa. De får en daggblå färg när de är mogna, precis som blåbär, men saknar den geléiga konsistensen. Bären går att använda precis som blåbär – ätas färska, frysas in, koka saft eller sylt.

Förväxla inte blåbärstry med blåtry Lonicera caerulea, den rena arten – de bären är svagt giftiga och kan framkalla magknip och kräkning.

Några odlingsvärda sorter av blåbärstry:

Det finns både högväxande sorter som blir upp till 2 meter höga, men även låga marktäckande sorter (50 cm). Välj sorter som blommar samtidigt – det kan vara enklast att hålla sig till enbart ryska eller enbart kanadensiska sorter. De ryska brukar i regel blomma tidigast. I Ryssland har blåbärstry odlats länge traditionellt och över 80 sorter finns på marknaden. Dessa har spridits till baltiska och finska plantskolor, som ofta även säljer dem i webbutiker. I Nordamerika och då främst Kanada har verkligen förädlingen tagit fart och det kommer nya sorter hela tiden. Det är främst Lonicera caerulea var. kamtschatica som det förädlats på, men på senare tid har även den japanska arten L. ssp. emphyllocalyx lett till intressanta sorter för mildare klimat.

‘Amfora’ – hög och vid buske som ger riklig skörd. Sorten har fått sitt namn ifrån att formen på bären ser ut som stora amforor. Bären har en tunnare smak, men passar i blandningar. Bär som håller länge.

‘Anja’ – vanligaste sort i svenska plantskolor och finns som E-planta. Bra marktäckare 40-50 cm hög, och får fin gyllene höstfärg. Stora och goda bär, men inte så stor skörd. Självpollinerande.

‘Atut’ – rysk blåbärstry. Busken är medelhög (150 cm) Bären sitter kvar bra på busken. Söta bär med en gnutta bitter smak.

‘Aurora’ – kanadensisk, snabbväxande hög (180 cm) och smal buske, som ger stor skörd. Stora avlånga och söta bär, välsmakande med lagom syrlighet. Lättplockad, men bären faller inte av busken. Lämpliga pollineringssorter: Borealis, Cinderella, Honeybee och Tundra.

‘Baktjarskij Velikan’ (alt. ‘Bakcharsky Velikan’) – rysk sort med upprättväxande hög buske (190 cm). Ger normalskörd med stora avlånga och sötsyrliga bär – goda att äta direkt från busken, men även bra till djupfrysning. Lämpliga pollineringssorter:  Dotj Velikana, Jugana, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Borealis’ – kanadensisk sort, medelhög (140 cm) och tät i växtsättet. Bären är stora, olivformade och sötsyrliga. Får ofta bäst i smaktest. Rikgivande skörd i juli. Lämpliga pollineringssorter: Aurora, Berry Blue och Honeybee.

‘Blue Velvet’ – vanlig i svenska plantskolor. En låg blåbärstry (80 cm) med vackra sammetsludna blad. Stora bär med god smak.

‘Cinderella’ – ny kanadensisk sort, med kompakt liten buske (100 cm). Bären är desto större och nästan kantiga till formen. Lämpliga pollineringssorter: Borealis, Berry Blue, Honeybee och Tundra.

‘Czulymskaja’ – ryskt blåbärstry med relativt liten (140 cm) rundad buske. Mellanstora svagt ovala bär med sötsyrlig och saftig smak. Medeltidig och medelstor skörd, med bär som inte faller av. Delikatessort, men även för infrysning. Lämpliga pollineringssorter: Baktjarskij Velikan, Dotj Velikana, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Dotj Velikana’ (alt. Giant’s Doughter) – nyare rysk sort med upprätt växtsätt och väldigt hög (180 cm). De stora bären är päronformade med ett skyddande vaxlager. Söt smak, med lite syra. Riktiga delikatessbär. Rikgivande skörd i juli. Lämpliga pollineringssorter: Baktjarskij Velikan, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Duet’ – finsk/kanadensisk upprättväxande buske (100-150 cm hög). Stora avlånga och sötsura bär. Medeltidig och bären sitter kvar vid mognad. Lämplig pollineringssort: Atut.

‘Gordost Baktjara’ – ryskt blåbärstry (160 cm hög). Långsmala stora bär, som mognar i mitten av juli, men kan få en andra skörd. Mycket söta bär som brukar få höga poäng i smaktest. Bärren faller av lätt vid mognad. Lämpliga pollineringssorter: Baktjarskij Velikan, Dotj Velikana, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Honeybee’ – nyare kanadensisk sort. Medelstor buske (120-150 cm) som ger mycket riklig skörd. Olivformade bär med sötsyrliga och saftiga smak. God att äta direkt. Bären faller inte av, utan hänger kvar på busken tills de torkar. Lämpliga pollineringssorter: Aurora, Borealis, Indigo Gem och Tundra.

‘Jugana’ – nyare rysk sort med kompakt och bredväxande buske (150 cm hög). De eliptiska medelstora bären mognar i mitten av juli. Bären mognar samtidigt, men faller inte av busken. De är extremt söta och ger mycket rikliga skördar. Delikatessbär, men även för infrysning. Lämpliga pollineringssorter: Baktjarskij Velikan, Dotj Velikana, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Leningrads Jätte’ (alt. ‘Leningradskij Velikan’) – gammal rysk och välkänd sort med upprätt växtsätt (170 cm). Elliptiska stora bär med god arom och sötma. Äts som delikatess, men går utmärkt att frysa. Medelstor skörd. Lämpliga pollineringssorter: Honeybee, Morena och Nimfa.

‘Morena’ – äldre rysk tidig sort. Busken är medelhög (150 cm). Något svagväxande i norra Sverige. Bären är cylindriska, små och sötsyrliga, helt utan bitterhet. Brukar få bra poäng i smaktester. Bären faller av när de mognar. Denna sort var den första som var på marknaden i Norden och har börjat ersättas av bättre sorter. Lämpliga pollineringssorter: Honeybee, Leningrads Jätte och Nimfa.

‘Nimfa’ – ryskt medelstort blåbärstry (150 cm). Medelstor skörd. Medelstora olivformade bär med mycket smak och sötma. Något svårplockad då bären inte lossnar lätt. Lämpliga pollineringssorter: Honeybee, Leningrads jätte och Morena.

‘Silginka’ – ryskt blåbärstry med medelhög buske (150 cm), som ger medelstor avkastning. Stora ovala och aningen buckliga bär. Saftiga, söta bär, utan bitterhet. Bären faller lätt av busken, men kan lätt gå sönder vid plockning. Lämpliga pollineringssorter: Jugana, Baktjarskij Velikan, Dotj Velikana, Strezjevtjanka och Vostorg.

‘Strezjevtjanka’ – en ny rysk sort som registrerades år 2012. Busken blir 180 cm hög och luftig, ger medelstor skörd. Mycket mörka nästan svarta bär, som är sötsyrliga och lättplockade, men faller inte av busken. Alla bär mognar samtidigt. Både för att ätas direkt och frysas in. Lämpliga pollineringssorter: Jugana, Baktjarskij Velikan, Dotj Velikana och Vostorg.

‘Tundra’ – kanadensisk sort med relativt fasta och olivformade bär, som är lättplockade. Söt med mycket smak. Passar att styckfrysa. Resistent mot mjöldagg. Busken är relativt låg (130 cm), men mycket rikgivande. Lämpliga pollineringssorter: Aurora, Berry Blue och Honeybee.

‘Vostorog’ – nyare rysk sort med stor skörd. Bären är stora och väldigt avlånga – 5 cm långa! Söta bär med aningen syra. Bären lättplockade och mognar samtidigt Delikatessbär, men även för infrysning. Lämpliga pollineringssorter:  Baktjarskij Velikan, Dotj Velikanasilginka Jugana och Strezjevtjanka.

‘Wojtek’ – rysk mycket tidig sort, som ger rik skörd. Medelhög buske (150 cm).

Lär dig trädgårdskompostera!

• En onlinekurs som lär dig att lyckas med en trädgårdskompost.
• Lär dig hela kompostprocessen; från visset till förmultning, behållarna som fungerar och fallgroparna du ska undvika.
• Din lärare är biologen och kompostexperten Gunnar Eriksson.
• Gå kursen var som helst – i soffan, på caféet eller ute i trädgården!

Myskmadra Galium odoratum ingår i familjen måreväxter. En väldoftande näpen liten perenn. Den har smaragdgröna blanka och spetsiga blad som sitter i rosetter efter varandra på den smala stjälken. Vita små stjärnlika blommor kommer i maj–juni. Myskmadran är låg, bara 10 – 30 cm hög. Denna fleråriga växt är mycket lättodlad och är härdig (B) i hela landet i skyddat och väldränerat läge.

Man kan finna myskmadra vildväxande på sina håll i halvskuggiga lundar och skogar. Där fungerar den som en marktäckare. Den frösår sig själv och bildar snabbt en luftig grön matta där den trivs. Den aromatiska doften är svag när plantan är färsk, men framträder starkare när myskmadran torkas. Doften kommer av ämnet kumarin, som används av parfymindustrin.

Läs mer: Perenners härdighet – odlingszonerna för träd och buskar gäller inte

Växtplats och skötsel av myskmadra

Myskmadra trivs i halvskuggigt eller skuggigt läge – aldrig i sol. Jorden ska vara aningen fuktig, väldränerad och gärna kalkfattig. Den klarar sig förvånansvärt på magrare jordmån, men frodas bäst på näringsrik mulljord. Plantera myskmadra som marktäckare i ett woodland, i rabatter under buskar, eller i örtagården. Den fungerar fint ihop med surjordsväxter som rododendron och är snygg bredvid ormbunkar.

Med rotutlöpare och självsådd sprider sig myskmadran effektivt. Det är lättast att hålla efter unga planteringar, då man enkelt kan dra upp dem. Får de växa i ifred i flera år kan rotsystemet dock bli tjockt och ibland kväva andra svagare perenner. Vill du föröka myskmadra kan du gräva upp och dela upp rötterna eller så dem från frön.

Läs även: Bästa marktäckande perennerna för skugga!

Skörda och använda myskmadra

Skörda och torka myskmadra när den börjar blomma. Man kan plocka både blad och blommande stjälkar. ”Odor” i artnamnet betyder doft på latin. Därför är det inte överraskande att myskmadran främst används för sin doft – som påminner om nyslaget hö och mandelmassa. Torka den och lägg i påsar, för att få väldoft i linneskåp mot mal, eller torka och häng hela buketter. När myskmadra torkar mörknar den till nästan svart. Torkade blad håller i ca ett halvår.

Det är inte så vanligt att man använder myskmadra till drycker här, men i andra länder används den till teblandningar, vin- och likörkrydda. Glass och bakverk kan också kryddas med myskmadra, men använd med måtta då kumarin i större mängder är giftigt. Färska blad håller sig flera veckor i kylen. Man kan också göra sirap på myskmadra, som håller längre tid i kylen. I Tyskland firar man in våren med en vitvinsdryck kryddad med myskmadra – Maibowle.  Testa genom att låta en liten lätt torkad bukett av myskmadra dra upp och ner i en kanna torrt, vitt vin. Efter några timmar i kylskåp är det klart för servering. Tillsätt gärna en skvätt mousserande vin, för en bubblig och frisk upplevelse.

Sådd av myskmadra:

Fröer till myskmadra säljs genom flera fröfirmor. Bäst resultat får man om man höstsår myskmadra sent i september–november utomhus. Det går bra att så dem i krukor eller på friland.  Så grunt och täck med ett tunt lager grus eller perlit. Man kan även förodla inomhus i kruka. Bästa tid är sensommaren, men du kan testa att lura sådden att det är vinter om du sår andra tider på året, genom att placera sådden i kylskåp ca en månad.

Lär dig hushållskompostera!

• En onlinekurs som lär dig att lyckas med en hushållskompost.
• Lär dig hela kompostprocessen; allt du behöver och hur du går till väga.
• Din lärare är biologen och kompostexperten Gunnar Eriksson.
• Gå kursen var som helst – i soffan, på caféet eller ute i trädgården!

Murgröna tillhör Hedera-släktet. De är mycket effektiva marktäckare och klätterväxter med sina långa rankor. Klättrar gör de med hjälp av häftrötter. Ingen uppbindning eller klätterstöd behövs, men man kan bygga spaljéer om ingen vägg finns att klättra mot. En fördel med murgröna är att den är städsegrön (vintergrön och behåller sina blad året om).

När plantan blir äldre kommer den att få både blommor och svarta dekorativa frukter. Blomning infaller på hösten. Under vintern börjar frukter bildas, men dessa mognar först framåt våren. I mellersta Sverige fryser ofta blomningen bort. Bladen kan ha olika form beroende av vilken sort det är – handflikiga, hjärtformade och ibland lika fågelfötter. Värt att notera är att murgröna har dimorfa blad, vilket innebär att bladens form förändras när plantan blir äldre. Bladfärg kan variera på namnsorter från mörkgrönt till gulbladiga sorter, och det finns även vitbrokiga murgrönor.

Murgröna och härdighet

Härdigheten och växtkraften varierar mellan arter och namnsorter. Generellt klarar sig vanlig murgröna (Hedera helix) till zon 3, men det finns några sorter som klarar zon 4 t ex ‘Woerneri’ och ‘Huldra’. Storbladiga arter (Hedera hibernica och H. colchica) och namnsorter är något känsligare och klarar sig upp till zon 1 eller 2.

I norr där murgröna inte är härdig kan man odla dem ute i krukor under sommarhalvåret och eventuellt övervintra dem i ljusa uterum om möjlighet finns. Då de rotar sig väldigt snabbt går det även att ta sticklingar på hösten, som lättare går att övervintra inomhus. Dessa kan skolas ut relativt tidigt på våren.

Användning av murgröna

Murgrönor bildar täta mattor och används oftast som effektiva marktäckare. De långa unga rankorna utvecklar snabbt rötter som får fäste i marken. Man begränsar deras framfart genom att kapa rankorna vid kanten med en vass spade någon gång under säsongen. Unga rankor är lätta att dra upp, men äldre och väletablerade murgrönor bildar tjocka rotsystem som är jobbiga att gräva upp. Rankor som har rötter går att kapas och planteras som nya plantor.

När unga rankor når en buske eller träd börjar de klättra uppför och kan på några år kväva plantan. Se till att dra bort rankorna i tid. Denna egenskap kan dock utnyttjas för att klä in döda stubbar och kala träd. En murgröna täcker vackert in ett plank, en garagevägg eller mur. Fula betongfundament får en tät vintergrön klädsel med några murgrönor.

I krukor och samplanteringar väljer man en svagväxande mindre sort. Murgröna väver ihop samplanteringar och hänger över kanten på krukor och amplar. Med murgröna i trädgården har man alltid material till blomsterarrangemang, bordsdukningar, buketter och kransar året om. Ytterligare ett användningsområde är att göra gröna levande figurer – forma ett hönsnät eller ståltråd och låt murgröna fylla formen. Allt utanför formen trimmas bort med sekatör. Som rumsväxt inomhus är murgröna omåttligt populär och fungerar som luftrenare.

Klä in en fasad med murgröna

Häftrötterna kan både skydda och skada en fasad. Växtligheten i sig skyddar från väder och isolerar en byggnad. När en ung ranka väl har fått fäste i en liten ojämnhet slutar häftroten att växa. Det är om det finns sprickor i fasaden eller i träpanelen som rankor kan leta sig in och utvidga dessa. Det är då skador uppstår. Se till att rankor inte växer in under tak och hängrännor genom att beskära direkt, akta även fönsterramar. Om man måste måla om skrapar man först bort intorkade häftrötter skrapas bort först. Detta är arbetskrävande. Men samtidigt behöver man inte måla om så ofta som när panelen utsätts för väder och vind.

Läge plantering och skötsel av murgröna

Murgröna växer både i halvskuggiga och skuggiga lägen, där de trivs i mullrik, fuktighetshållande jord. Ju mörkare blad sorten har, desto mer skugga tål den. De kan klara de flesta jordar och även magrare jordar, en väl etablerad murgröna klarar något torrare läge, men utvecklas bäst om man ger dem ultimata förutsättningar. Blir vårvintern torr kan man vattna för att slippa gles och bränt bladverk. Murgröna är näst intill skötselfri, men kan behöva beskäras och hållas efter om man inte vill att den ska spridas hejdlöst. Det går bra att beskära när som helst på året.

Odlingsvärda arter och sorter av murgröna:

Hedera algeriensis, algerisk murgröna ‘Gloire de Marengo’ – får stora hjärtformade blad som är silverfläckiga med breda och oregelbundna vitgula kanter. Höjd ca 2,5 m (blir högre i varmare klimat). Zon 3.

Hedera (Buskformiga Gruppen) – är buskformiga namnsorter som är förökade kloner från adulta delar av H. colchica, H. helix och H. hibernica. Dessa håller en fin buskform och skickar inte ut långa rankor och får inte heller häftrötter. Ibland hittar man dessa under namnet Hedera helix var. arborescens.

Hedera colchica, kaukasisk murgröna ‘Dentata’ – har bredare hjärtformade och enormt stora blad (upp till 25 cm långa). Sorten ‘Dentata Variegata’ får också stora blad, som är grågröna med lysande gräddgula. Zon 1.

Hedera hibernica, storbladig murgröna – en kraftigväxande art som snabbt breder ut sig och täcker in (höjd 3-5 m). Lämplig till häckar, som klätterväxt och marktäckare. Som häckväxt beskär man den lämpligen två gånger om året, för att hålla formen och fräschören. Bladen är friskt gröna, femflikiga och stora (8 cm stora). Zon 2.

Hedera helix, murgröna – är den art som har mest variation och namnsorter. Generellt brukar de vara härdiga till zon 3, någon namnsort till zon 4, men vissa namnsorter är drivna för inomhusbruk och behöver skolas ut först. Den rena arten blir som marktäckare 30-40 cm hög. Som klätterväxt kan den bli ca 10 m. Bladen är mörkgröna och glänsande, små och 3- till 7-fingrade. Nedan några namnsorter:

‘Anna Marie’ – får ett tätt bladverk, men brukar inte bli högre än 120 cm. Har vackert grågröna medelstora blad med gräddvita kanter. Bladen är grunt femflikiga.  Säljs oftast som krukväxt.

‘Atropurpurea’ – har mest 3-flikiga mörkgröna blad med ljus ådring. Bladverket kan mörkna och skifta i purpur på vintern.

‘Aureovariegata’ – får gula oregelbundna kanter på gröngråa femflikiga små blad. Hittas oftast som inomhusplanta i blomsterbutiker, bra som krukväxt.

‘Baltica’ baltisk murgröna – små mörkgröna 3- till 5-flikiga blad med tydlig ådring. Höjd 4-8 m. Zon 3.

‘Erecta’ – är en annorlunda murgröna med upprätt växtsätt. Grenarna står rakt upp på egen hand och den varken klättrar eller blommar. Den har små glansiga och hjärtformade blad. Används som liten buske (50 cm hög). Zon 2.

‘Glacier’ – har relativt små blad, oregelbundna till formen. Bladen har stora grå fläckar och vita kanter, så att de upplevs frostiga. Grenarna är ofta röda. Svagväxande. Bra som krukväxt.

‘Goldheart’ – bladen är medelstora, 3- till 7-flikiga blad med stora gula teckningar i mitten och breda mörkgröna kanter. Kan bli 1,5-3 m hög som klätterväxt. Zon 2.

‘Grafik’  – finns som E-planta. Får små (ca 4 cm breda blad) femflikiga mörkgröna blad med tydlig ljus ådring. Mycket bra martäckare som bildar täta mattor 20-30 cm höga. Klättrar om den får möjlighet. Zon 4.

‘Huldra’ – finns i E-plantsortimentet. Härdig tät marktäckare som även kan användas som klätterväxt. Bladen är typiska murgröneblad 7-9 cm breda, helgröna och grunt femfingrade. Zon 4.

‘Hymn’ – tät som marktäckare, men även en bra klätterväxt. Bladen är medelstora (ca 6 cm breda), friskt gröna. Finns som E-planta. Zon 4.

‘Ivalace’ – har små femflikiga friskt gröna och glansiga blad med aningen vågade kanter. Blir upp till 90 cm hög. Passar som krukväxt.

‘Sagittifolia’ – får dekorativa medelstora gröna blad som är femflikiga med mycket långa och djupa flikar. Sälj oftast som krukväxt.

‘Shamrock’ – har femflikiga mörkgröna små blad där mittersta fliken är större och längre än de på sidorna. Ofta är bladen så djupt flikade att sidorna hamnar ovanpå varandra och upplevs som dubbla. Blir tät men inte så hög (ca 100 cm). Hittas oftast i blomsterbutiker, passar som krukväxt.

‘Woerneri’ (alt. ‘Woerner’) –  en av de härdigaste murgrönorna. Kraftigväxande, ju mildare klimat desto kraftigare planta. Får mörkgröna femflikiga blad med tydlig vit nervatur. Zon 4.

Lär dig så från grunden!

• En kurs på nätet om hur du planterar dina frön för bästa resultat!
• Allt om bevattning, belysning, omplantering och skolning.
• Experten Ulla Hasselmarks tio-i-topplista över favoritfrön.

Alla har inte tid och kunskap av att driva egna hyacinter till jul. Som tur är finns det färdigdrivna i knoppstadiet att köpa i butikerna.

Hyacinter för doftallergiker

För många är hyacinternas doft lika med doften av jul, för andra är doften en plåga som framkallar huvudvärk. Sedan flera år tillbaks kan du välja hur mycket det ska dofta. Svenskodlade hyacinter är doftkods-märkta och du som konsument kan enkelt se om doften hos den utslagna hyacinten är svag, medel eller fyllig. Det finns hyacinter med allt i från intensiv doft till de som nästan inte dofter någonting alls.

Skötsel av hyacinter i kruka

Hyacinter kan stå både i fönstret som en bit in i rummet. Om man flyttar dem till ett svalare ställe nattetid så blommar de längre tid. När hyacinter står i kruka ska de vattnas sparsamt men regelbundet så att inte jorden torkar ut, men den ska inte heller vara blöt. Man kan stötta långa blomstjälkar med en blompinne så att inte plantan välter eller stjälken går av.

Hyacinter i kruka ute

Så länge vädret är milt fungerar hyacinter även utmärkt utomhus. Placerade i en kruka eller i en korg vid entrén skapar de ett härligt välkomnande. Kombinera med julrosor, enris, kottar eller en lykta.

Hyacinter i glas

Genom att tvätta hyacinterna rena från jord och placera dem i skira glasvaser fås ett helt annat uttryck än när hyacinter exponeras i krukor. De vackra blomsterlökarna och rötterna framträder och känslan blir lyxig och tjusig. Tänk bara på att ha lagom mycket vatten i vasen, bara rötterna ska nå vattnet medan blomsterlöken vill vara torr.

FOTO: Blomsterfrämjandet/Lena Granefelt och Lina Arvidsson

Lär dig trädgårdskompostera!

• En onlinekurs som lär dig att lyckas med en trädgårdskompost.
• Lär dig hela kompostprocessen; från visset till förmultning, behållarna som fungerar och fallgroparna du ska undvika.
• Din lärare är biologen och kompostexperten Gunnar Eriksson.
• Gå kursen var som helst – i soffan, på caféet eller ute i trädgården!

Koriander Coriandrum sativum är en av de mest använda kryddväxterna i världen. Den är ettårig och snabbväxande. Koriander odlar man med fördel i omgångar, för att få en kontinuerlig skörd. Några namnsorter kan i sig tåla flera skördar och behöver inte nyplanteras. Hela plantan går att äta, både blad, rot och frön. Bladverket går att förväxla med slätbladig persilja, smaken och doften avslöjar dem dock. Det skördeklara bladverket blir ca 40 cm högt, men senare kommer ännu högre blomstänglarna och skjuter iväg ytterligare några decimeter med vita små blommor i skira flockar. På blomstänglarna är bladen mer dill-lika.

Koriander är inte för alla

Antingen älskar eller hatar man koriander. Det verkar inte finnas ett mellanting. Forskare har nyligen kommit fram till att de som inte gillar koriander bär på en gen (OR6A2). Den gör att man är känner av aldehyder, som även finns i tvål. Det är förklaringen till varför koriander-hatare tycker att det smakar lika illa som att slicka på en tvål eller parfym. Fröna har dock inte samma smak som bladen.

Så odlar man koriander

Man kan förodla koriander inomhus såväl som direktså den på friland. Förodlar man inomhus får man en längre säsong. Korianderfrö tål kyla. Därför kan man med fördel även vinterså den i kallväxthus, för att få en tidig start på våren. Den funkar lika bra i kruka som i pallkrage eller direkt i kökslandet. Läget ska vara varmt och soligt eller halvskugga. Odlar man koriander inomhus kan den gulna under vintern i brist på ljus, då hjälper en växtlampa. Jorden ska vara lucker, näringsrik och väldränerad. Blomsterjord eller urnjord funkar fint för krukodling.

Förodling av koriander inomhus:

Man kan börja sätta frön redan i mars beroende på var man bor i landet. Då är plantorna redo för utplantering i april. Det ska vara garanterat frostfritt nattetid, innan de skolas ut.

1. Fyll brätten eller krukor med såjord.
2. Vattna igenom, så flyter fröna inte iväg sen.
3. Sätt fröna på ett djup om 0,5-1 cm. Odlar man mikroblad i kruka, för tidig skörd, kan man sätta fröna tätare, annars glesare ca 10-15 cm, så slipper man gallra.
4. Håll sådden fuktig när den börjat gro, men inte blöt.
5. När första bladen börjat visa sig, kan man ställa sådden ljusare.
6. Efter utskolningen planteras småplantorna med ca 15 cm mellan varandra, och radavstånd om ca 30 centimeter. Koriander trivs inte bredvid fänkål som hämmar tillväxten.

Tips: Upprepa sådden med 2-3 veckors mellanrum, för att få kontinuerlig skörd.

Skötselråd för koriander

Koriander är lättskötta plantor, men viss skötsel behövs. Har man sått på friland bör man gallra så att inte plantorna står tätare än 10-15 cm, och rensa jorden från ogräs. Vattna regelbundet och låt inte jorden torka ut helt, speciellt inte under högsommaren, för då stressas koriandern till att sätta blommor och drar lättare till sig bladlöss. Grundgödsla växtplatsen innan varje ny omgång sådd eller utplantering. Näringsvattna fortsättningsvis under tillväxten.

Skörd och användning av bladkoriander

Späda blad går att klippa från plantan efter behov. Speciellt om man odlar i kruka och inte vill skörda allt på en gång. Annars är hela plantan skördeklar efter 6-8 veckor efter sådd. De färska bladen används i sallader, såser, soppor och grytor, och tillsätts precis innan servering. Det är framförallt i populära rätter från Sydostasien och Mexiko som vi använder koriander i Sverige, men låt det inte begränsa dig från att testa även i svenska rätter. Bladen går att torka, men förlorar i smak. Bättre att frysa in koriander färsk portionsvis. I kylen kan den förvaras färsk i ungefär en vecka. Släng inte plantan efter skörd! Gräv upp den och använd roten i soppor.

Skörd och användning av korianderfrön

När koriander börjar gå i blom, slutar bladtillväxten. Genom att skörda kontinuerligt skjuter man upp blomningen. De flesta namnsorter som säljs är framtagna för att ha en sen blomning. Men är det korianderfrön man är ute efter, kan man låta bli att skörda hela plantan eller odla ännu fler för fröernas skull. Man skördar hela fröställningen när minst en tredjedel blivit gulbruna och mognat. Häng dem upp och ner med en pappåse runt, för att fånga upp fröerna när de släpper. Färska fröer luktar bärfis eller vägglus, men den lukten försvinner när de torkat, tack och lov! Släktnamnet Coriandrum kommer av det grekiska ordet koris, som betyder vägglus.

Korianderfrön används som smaksättare i både maträtter och bakverk, som hela eller malda. Smaken påminner om spiskummin, nötaktig med citrusinslag. Spara även korianderfrön till nästa års odling. I andra kulturer dragerar men korianderfrön med färgat socker och äter som godis. Förr i tiden kastades dessa på åskådare i karnevaler – och därifrån härleds ordet konfetti.

Odlingsvärda namnsorter av koriander:

‘Cadiz’ – relativt ny namnsort med kompakt växtsätt som passar för odling i kruka. Bra resistens mot att gå i blom även om den utsatts för torka. Höjd: 60 cm.

‘Calypso’ – brittisk koriander med breda stora blad. Tillväxtpunkten är låg, vilket gör att man kan skörda hela bladverket minst tre gånger under säsongen, och den hinner återväxa. Höjd: 40-50 cm.

‘Chechnya’ – en högavkastande sort från Östeuropa. Bredbladig med sen blomning. Höjd: 50-60 cm.

‘Confetti’ – annorlunda koriander med finflikigt bladverk som påminner om blasten på morötter. Höjd: 40-60 cm.

‘Filtro’ – en extra senblommande bladkoriander från USA. Bredbladig. Höjd: 50 cm.

‘Jantar’ – är den namnsort som är mest odlad i Europa. Får en hög avkastning, med djupflikigt bladverk och sen blomning. Höjd: 50-70 cm.

‘Leisure’ – en amerikansk koriander, som är storvuxen och frodig, med stora breda blad och sen blomning. Höjd: 50-60 cm.

‘Lemon’ – ovanligare namnsort med bladverk som både smakar och doftar mycket av citrus.

‘Slowbolt’ – namnet betyder just att den är sen att gå i blom och sätta frö. Bredbladig. Höjd: 50 cm.

Trädgård för nybörjare!

• Lär dig hur du får en vackrare trädgård där något alltid blommar!
• 18 lektioner om rabatter och köksträdgård – från grunden
• Bekämpa skadedjur och gynna nyttodjur
• Checklistor med årstidernas allra viktigaste göromål