Trädgård i en tekopp – 8 kryddväxter och örter till te

Vad är örtte?

Ursprungligen är te en dryck beredd på blad från tebusken Camellia sinensis. Den är nära släkt med prydnadsväxten kamelia, som ibland odlas som krukväxt. Ordets betydelse har dock förändrats och idag säger man te även om varma drycker gjorda på blad från många andra växter. Vissa örtteer dricks enbart för att de är goda, andra har dessutom medicinska egenskaper. En del örtteer används bara medicinskt och är inte särskilt goda.

Precis som vanligt te är örtte en så kallad infusion, vilket innebär att man låter blad eller andra växtdelar dra i varmt vatten för att få ut bland annat smakämnen. I den här artikeln fokuserar vi framförallt på örtte som en god dryck. Eftersom vissa ämnen i örterna är ganska starka bör man undvika överdriven konsumtion.

KRYDDVÄXTER TILL ÖRTTE:

1. Mynta Mentha sp.

Myntor har en lång tradition att användas till uppfriskande örtteer. — Myntor har en lång tradition av att användas till uppfriskande örtteer.

Myntasläktet består av ett tiotal arter, flera av dem odlas som trädgårdsväxter. Det finns en mängd olika sorter, samt hybrider mellan olika arter. En av de vanligaste hybriderna är pepparmynta Mentha x piperita som är en korsning mellan vattenmynta M. aquatica och grönmynta M. spicata. Mynta växer kraftigt och är mycket härdig. Plantera där den får sprida sig fritt, eller begränsa rotsystemet genom att plantera i kruka eller en nedgrävd hink utan botten. Mynta drabbas lättare av skadegörare, som stritar, om växtplatsen är för torr. Grönmynta går att så. Pepparmynta och många andra sorter måste förökas med växtdelar. Det räcker med en liten bit stjälk med blad och några små rötter. Härdighet B-C.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Klipp ner stjälkarna hårt och repa av bladen. Grönmynta passar både till te och såser. Marockansk mynta är bäst till örtte. Alla myntor är slemlösande och lindrande vid förkylning. Mynta förlorar mycket av sin arom vid torkning så använd helst färska blad.

Läs även: Perenners härdighet anges med A – D.

2. Kamomill Matricaria chamomilla

Kamomill är ingen perenn kryddväxt, men växer snabbt om man odlar den från frö direkt på friland.

Kamomill är en knappt halvmeterhög ettårig ört med doftande vita blommor som liknar prästkragar, medan bladverket påminner om dill. Den finns vildväxande i Sverige och är vanlig upp till och med Svealand. Den är ganska lätt att förväxla med baldersbrå, som dock saknar kamomillens fina doft. Kamomill har dessutom ett toppigt blomfäste som är ihåligt, medan blomfästet hos baldersbrå är platt och kompakt. Så direkt på växtplatsen, som ska vara solig och med väldränerad jord. Kamomill växer fort och kräver ingen förodling. Så direkt på växtplatsen med 35 – 40 centimeters avstånd mellan raderna och gallra sedan plantorna till ett avstånd på 15 centimeter. Kamomill självsår sig gärna om man låter några blommor bilda frö. Härdighet C.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Samla in de nyutslagna blommorna, helst vid torrt väder. Snabb torkning, med exempelvis en elektrisk ört- och svamptork, gör att mer av aromen stannar kvar i blommorna. Brygg ett örtte på de färska eller torkade blommorna.

3. Citronverbena Aloysia citrodora

Citronverbena är en kryddväxt med underbar doft och passar utmärkt till örtte.

En buske vars långsmala blad har en mycket kraftig, kryddig citronarom. Ej härdig. Odla som ettårig, eller övervintra frostfritt. Busken fäller bladen över vintern och kan övervintras på en mörk plats, där det är svalt men frostfritt. Föröka med sticklingar under vår eller sommar. Rotar sig relativt lätt i sandblandad jord.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Klipp av fina skott och rispa av bladen. Ju mer man skördar desto bättre förgrenad blir plantan. Citronverbena används till te och efterrätter. Torkade blad behåller delvis sin arom.

4. Grekiskt bergste Sideritis syriaca

Grekiskt bergste är populärt att dricka med honung och citron. FOTO: Göran Thorén

En delvis vintergrön ört, som även går under det mindre smakfulla svenska namnet sårmynta S. montana. Populär som te i Grekland, Bulgarien och Albanien, där det ofta smaksätts med honung och citron. Den har ett mattliknande växtsätt och silveraktigt bladverk som påminner om lammöron, men bladen är betydligt mindre. De gröngula blommorna utvecklas under sensommaren. Växtplatsen ska vara solig och väldränerad. Det kan nästan inte bli för torrt. I södra tredjedelen av landet kan plantan övervintra på en väldränerad plats. Längre norrut får man odla den som ettårig. Förodla inomhus från mars – april.  Härdighet D.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Nyp eller klipp av blad från bladrosetten. Plantorna växer relativt långsamt och det brukar inte bli så stor skörd att det räcker till torkning. Växten innehåller antibakteriella och antiinflammatoriska ämnen.

5. Temynta Monarda

Det hörs på namnet vad temynta används till. En mycket dekorativ perenn. — Det hörs på namnet vad temynta används till. En mycket dekorativ och tacksam perenn i färger från vitt till rosa, lila och rött.

Den vanliga temyntan är en härdig perenn med hjärtformade, något ludna blad. Det finns en mängd olika sorter med blomfärger från vitt över rosa och lila till rött. Temynta är vildväxande i östra USA, där den länge har använts till örtte  av flera grupper av ursprungsbefolkningen. Efter the Boston tea party 1773 användes temynta som ersättning för importerat äkta te i New England.  På engelska heter växten bland annat ”wild bergamot”. Äkta bergamott är en citrusväxt som ger Earl Grey sin smak. Hos arten citrontemynta Monarda citriodora, som blommar med rosalila eller vita blommor, är hela plantan starkt citrondoftande. Temynta trivs bäst  i en mullrik och lite fuktighetshållande jord. Om växtplatsen är för torr drabbas plantan lätt av mjöldagg. Temynta är lätt att föröka med frö vid sådd i rumstemperatur. Det finns flera namnsorter med vacker färg på blommorna. Föröka dem med bassticklingar för att de nya plantorna ska bli identiska. Så citrontemynta inomhus under våren, sätt ut plantorna efter avhärdning när frostrisken är över. Härdighet C. Citrontemyntan är inte lika härdig som den vanliga temyntan, men går att odla som ettåring.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Klipp av stjälkarna nere vid marken och ta av bladen, men undvik de allra grövsta. Den vanliga temyntan ger ett kryddigt te med inslag av citrus. Använd torkade eller färska blad.

6. Kryddsalvia Salvia officinalis

Kryddsalvia används inte enbart som krydda i maten – den blir ett gott och välgörande örtte.

Kryddsalvia är en vintergrön ört som finns vildväxande i Medelhavsområdet. Bladen har en vacker, matt silvergrå färg, men det finns också sorter med purpurfärgade eller gulaktiga blad. Växtplatsen ska vara solig och väldränerad. Kryddsalvia är någorlunda vinterhärdig, men under riktigt kalla vintrar med barfrost, eller om det blir för blött, kan plantan dö. Arten förökas med frö eller sticklingar. Sorter med exempelvis brokiga eller lila blad förökas med sticklingar. Härdighet C.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Nyp eller klipp av topparna. I Mellanöstern är maramia ett populärt örtte, både för sin smak och för att det är lugnande för magen. Det är ett te gjort på svart te, salvia och socker. Koka upp en liter vatten och tillsätt två matskedar svart te och åtta salviablad. Låt dra, sila av och sockra efter smak. Salviate lindrar vid förkylning. Använd färska eller torkade blad.

7. Amerikansk bergmynta Pycnanthemum pilosum

Amerikansk bergmynta har ludna blad med svag pepparmintsmak, som passar fint ihop med andra örter i te. FOTO: Göran Thorén

En cirka 50 centimeter hög, härdig perenn som är vildväxande i de östra och centrala delarna av USA (växten kan också heta kransprärie-mynta). Bladen är långsmala och gråludna och de vita blommorna uppskattas av bin, humlor, fjärilar och andra pollinerare. Trivs på en solig plats i väldränerad jord. Den är vildväxande ända upp till Michigan i USA och har inga problem med våra kalla vintrar. Lätt att föröka med frö. Härdighet B.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: Klipp skott över ett bladpar.  Den goda, milda pepparmyntasmaken kommer fram bäst i kombination med andra örter. Te på enbart bergmynta påminner en aning om lukten av björnmossa. Använd de färska skotten som de är till örtte, eller torka och repa av bladen.

8. Rosellhibiskus Hibiscus sabdariffa

Rosellhibiskus måste odlas i växthus, men är är både vacker och smakrik i örtte.

Rosellhibiskus kommer ursprungligen från Västafrika, men odlas numera  i många andra delar av världen, framförallt för stjälken som används till bast men också för blomman som blir ett gott och uppfriskande örtte. Smaken är syrlig och brukar jämföras med tranbär. Hibiskuste är populärt i många delar av världen och ingår ofta i nyponte som säljs i Sverige.  Rosellhibiskus är värmekrävande och dessutom en så kallad kortdagsväxt. Det innebär att blomningen induceras (framkallas) av kortare dagslängd. För att lyckas med odlingen måste man ha växthus. Att odla eget hibiskuste är något för den som gillar att experimentera. Det är inte säkert att odlingen lyckas och om den gör det blir skörden liten. Övervintra frostfritt. Förodla plantorna inomhus från april. Eftersom blomningen påverkas av dagslängden leder inte tidigare sådd automatiskt till tidigare blomning, som för de flesta andra växter.

SKÖRD OCH ANVÄNDNING: När blomman har vissnat och frökapseln börjat svälla är det dags för skörd. Klipp av blomman alldeles under blomfästet. Ryck eller vrid inte. Det är blomfodret som används till örtte. Häll kokande vatten över torkade hibiskusblomfoder och låt dra i fem till tio minuter. Drick som det är eller med socker. Spara det som blir över och gör ett gott iste smaksatt med strösocker eller vaniljsocker. Torkad rosellhibiskus finns att köpa i de flesta affärer med orientaliska matvaror. Hela plantan är ätlig och det går att använda bladen som spenat.

Andra goda växter till örtte

Lindblommor plockas och torkas på våren för att kunna användas som örtte resten av säsongen.

Det finns många olika växter (blommor och blad) som går att använda för sig eller blanda upp med vanligt svart te till egna teblandningar: björnbär, citronmeliss, fläder, hallon, jordgubbar, ringblomma, smultron, svarta vinbär, timjan, lavendel, lindblommor, nypon och rosenblad.

Torkade eller färska blad?

Lindblommor plockas och torkas på våren för att kunna användas som örtte resten av säsongen.Nyskördade örter har mer smak än torkade, men för att kunna göra eget örtte året runt måste man torka blad. Färska örter kan innehålla 90 procent vatten och eftersom många smakämnen är flyktigare än vatten försvinner mycket av smaken vid torkning. Därför smakar torkade örter ofta mer hö än ört. Undantag är örter som innehåller aromämnen som står emot värme och torka, till exempel grekiskt bergste, timjan och salvia. Bäst resultat får man om man torkar örterna i ett mörkt utrymme i rumstemperatur, eftersom UV-strålning från solljus bryter ner smakämnena. Torkning vid högre temperaturer går snabbt men förlusten av smakämnen blir större.

TEXT: André Strömqvist, BILD: Göran Thorén, Colourbox

Läs hela artikeln i Handboken, Allt om Trädgårds skördespecial 2017. Prenumerera på Allt om Trädgård!