8 perenner du inte visste att du kunde äta!

1. Knölklocka Campanula rapunculoides

Knöklocka är en perenn som lätt blir ett ogräs. Släng inte uppgrävd knölklocka – ät den!

På 1700-talet, eller förmodligen ännu tidigare, odlades knölklocka för de ätliga rötternas skull. Senare har växtens matvärde fallit i glömska och den har kommit att betraktas som ett ogräs. Alla som har fått in knölklocka i trädgården vet hur illa den kan sprida sig, men om man kan betrakta den som en delikatess kanske rensningen går lättare. Liksom hos de flesta blåklockor är blommorna goda att äta råa. Smaken är söt och lite nötaktig och passar bra i sallad. Man kan också koka rotknölarna i 10 – 15 minuter i lättsaltat vatten och servera på samma sätt som svartrot. Som alla knölar går de också bra att rosta i ugn, steka eller använda i grytor och soppor.

Läs även: Äta knölklocka – Anders visar hur du skördar dem.

2. Jätterams Polygonatum x hybridum

Jätterams tillhör familjen sparrisväxter. En vacker perenn för halvskuggiga och skuggiga lägen. Det är de mycket unga skotten som skördas.

Jätterams tillhör familjen sparrisväxter, Asparagaceae, och påminner om vild sparris till smaken. Man skördar endast helt unga skott, innan bladen har vecklat ut sig, så det gäller att vara på hugget och skörda de få dagar som den är ätbar. Senare på säsongen blir den svagt giftig, precis som sparris. Giftet består av kemiska ämnen som syftar till att avskräcka skadedjur. Jätterams får i regel inga bär, då den är en korsning mellan storrams och den mindre sorten getrams. Båda dessa har giftiga bär, liksom sparris.

3. Daglilja Hemerocallis

Dagliljor är en ätlig perenner som man kan mumsa på både blommor, skott och blad.

Dagliljor har länge använts som mat och medicin, främst i de kinesiska köken där den ofta förekommer. Hela plantan är ätlig. Blomman är läcker att ha som dekoration i sallad och på serveringsfat, och har en mild, blommig smak. Blomknopparna kan ätas färska eller stekas snabbt i olivolja med salt och svartpeppar. Skott och unga blad kan ätas färska eller i wokrätter och soppor.

4. Funkia Hosta

Det är de unga skotten av funkior som man skördar och äter precis som sparris. Alla arter går att äta.

Funkia tillhör sparrissläktet Asparagus och alla sorter är ätliga. Den är flerårig, härdig, lättodlad, dekorativ och ger bra skörd. Frågan är varför den inte har uppmärksammats mer som köksväxt. Smaken påminner om sparris. Man skördar de unga skotten på våren innan bladen har vecklat ut sig. Bryt försiktigt av skottrullarna från plantan; tar man dem tidigt kommer det ofta nya skott som ersättning. Ta bort de nedersta fjällen eftersom de är beskare än de större bladen. Skotten kan ätas råa i sallad, grillas, stekas några minuter i olja eller kokas en kort stund. Servera med smält smör eller olivolja och lite flingsalt.

5. Stor ormrot Bistorta offcinalis

Stor ormrot är en mycket användbar perenn i rabatten, och hela plantan är ätlig.

Stor ormrot förekommer vilt i stora delar av Eurasien. Arten förekommer sällsynt vilt i Syd- och Mellansverige, men odlas flitigt som prydnadsväxt. Namnet syftar på den ganska tjocka, ormlikt vridna jordstammen. Hela växten är ätlig. Bladen är rika på C-vitamin och kan ätas färska, wokade eller kokta, men att koka dem anses vara bäst. Smaken är syrlig, nötaktig och något sträv. Både rot och jordstam är rika på garvämnen och stärkelse, och användes förr vid behandling av diarré. Roten kan ätas färsk eller kokt (i cirka 15 minuter).

6. Strutbräken Matteuccia struthiopteris

Var säker på att det är strutbräken du har i din trädgård innan du plockar denna delikatess och äter den!

Strutbräken är en delikatess bland primörer i bland annat Asien och Nordamerika. Det är den enda ätbara ormbunken i Sverige (den är dock fridlyst i Blekinge län), förutom stensöta. Strutbräken ses ofta i trädgårdar och känns igen på att den saknar sporer på bladen. De finns istället på speciella sporangieblad som växer upp i mitten av bladstruten. Det är bara de späda, knutna skotten som man äter. Så snart skotten börjat rulla ut sig, blir de sega, trådiga och bittra i smaken. Det är viktigt att inte ta alla skott på en gång, så att plantan kan återhämta sig. Strutbräken kan wokas snabbt på hög värme, smaksatt med fint skivad vitlök, en tesked fisksås och några droppar sesamolja. Man kan också koka den och servera med salt och smält smör. Smaken påminner om grön sparris.

7. Dahlia Dahlia

Det är dahliornas knölar man äter, och de sägs smaka bättre om det är rena arter.

Dahlian härstammar från Centralamerika och är Mexikos nationalblomma. Till Europa kom den för cirka 200 år sedan. Från början var dahlians blomma oansenlig, och det var för de saftiga, potatislika knölarna indianerna odlade dem. I Europa förädlades de till prydnadsväxter. Det sägs att beroende på sort och växtplats kan dahliaknölar smaka allt från ganska menlöst, som vattenkastanj, till selleri eller morot, och kan till och med påminna om kryddigt äpple. De minst förädlade, äldsta sorterna sägs ha mest välsmakande knölar. Passa på att prova de bitar av knölarna som brukar lossna vid planteringen, och som inte har någon groddknopp. Rengör och skala knölarna, lägg dem en stund i kallt vatten. Häll av och lägg i en form, och krydda med örter, salt och olivolja. Rosta i 200 grader i ugnen tills de känns genomstekta. Eller tärna och woka dem på asiatiskt vis med chili, vitlök, soja och någon bladgrönsak.

8. Humle Humulus lupulus

Humle – en perenn slingerväxt – används till öl. Men du kan med fördel skörda de unga skotten precis som sparris!

Skott av humle anses vara en säsongsdelikatess i stora delar av Europa, och kanske den dyraste primören, med ett kilopris på uppemot 10 000 kronor! I Italien går man ut på våren för att plocka vilda humleskott, och specialiteten är risotto med humleskott – risotto di bruscandoli. De späda, tidiga skotten (med späda blad) kan ätas råa, kokas eller stekas. Smaken påminner om sparris med ett drag åt riktigt späda haricots verts. Prova att skölja dem, låt rinna av, vänd i mjöl och krydda med citronpeppar och lite vitlök. Stek sedan i rikligt med smör i några minuter. Mjölet ger skotten en god krispighet.

Iaktta viss försiktighet!

Man bör alltid vara försiktig när man äter nya växter. Även om de inte är giftiga kan de innehålla ämnen som är irriterande för känsliga personer. Börja med att smaka lite grann och var uppmärksam på kroppens reaktioner. Vissa av dessa växter har också en beskhet som våra smaklökar inte är vana vid, så i stället för att äta dem färska kan man förvälla, steka eller rosta dem. Då försvinner det mesta av beskan.

TEXT: Anna Lagerman Borgbäck, BILD: Colourbox

Artikel är från Allt om Trädgård nr 12/16. Prenumerera på tidningen!