Placering och plantering av magnoliaträd
Magnolior trivs i både sol och halvskugga. Undvika platser där den tidiga vårsolen är intensiv och storbladiga arter vill inte stå i blåsiga lägen. Det går att plantera krukodlade magnoliaträd hela säsongen. Rötterna är ytliga och får inte torka ut, därför trivs de i fuktighetshållande men genomsläpplig och mullrik jord. I tunga lerjordar trivs de vanligtvis inte, då det brukar bli för blött om vintern och rötterna kan lättare skadas. Jorden får gärna vara neutral till svagt sur – en blandning av trädgårdsjord och rododendronjord (som innehåller okalkad torv), kompost eller barkmull för strukturen, och eventuellt sand. En sak man kan tänka på är att magnolians rötter är känsliga, så gräv inte runt i närheten, skippa underplantering och tänk på att inte placera dem för nära gångstigar.
Tips: Gräv gärna en fyrkantig planteringsgrop istället för rund, då uppstår inte så kallatd rotsnurr. Om trädet behöver ett stöd är det läge att slå i det innan man planterar magnolian, för att inte skada rötterna.
Läs mer: Plantera en magnolia
Magnolia är lättskött och behöver inte beskäras
Magnolior gillar inte torka, så se till att vattna ordentligt under etableringen och även under torra perioder. Man gödslar magnolior med kalkfritt gödsel, gärna kogödsel och benmjöl. Om magnolians blad blir bleka och skiftar i gult är det mest troligt att pH-värdet är för högt (för mycket kalk i jorden) – blanda då in torv eller surjordskompost (eklöv, boklöv eller färdig på påse). Täckbark skyddar mot uttorkning. Stränga vintrar kan skada magnolior, speciellt nyplanterade träd och buskar. Skydda de ytliga rötterna genom att bulla upp vissna löv på marken under trädet.
De dekorativa och ludna blomknopparna bildas redan föregående säsong. Magnolior är formstarka och behöver inte beskäras alls, men vill man ta bort död eller skadad gren går det bra. Bäst är då att beskära under JAS (juli till september), men ta bara någon grövre gren per säsong.
Härdighet hos magnolior är ofta diskuterad. De kan överleva i högre zoner än vad som rekommenderas, men kan samtidigt få rejäla smällar kalla och långa vintrar. Det är alltid bra att välja ett skyddat läge för högre tålighet. Det största hotet mot magnolior är dock nattfrost under tidig vår, när de börjat knoppa och blommar. Då kan blommorna bli fult bruna. Har man möjlighet kan man skydda med fiberduk när frostrisk hotar.
Bra arter och sorter av magnolia
M. x loebneri hybridmagnolia – är en korsning mellan stjärnmagnolia och japansk magnolia. De hör till de allra härdigaste magnoliorna och man slipper oftast frostskador på blommorna. De är rikblommande och väldoftande med stjänlika blommor. Busken eller det flerstammiga trädet blir ca 4–5 m högt. Namnsorten ‘Leonard Messel’ är rosablommande (zon 4), medan ‘Merrill’ har vita blommor. Zon 3(4).
M. kobus japansk magnolia – en av de härdigaste magnoliorna, men blommar tidigt och blommorna kan bli skadade av nattfrosten. Blir upp till 10 m högt. Blommorna är vita och påminner om stjärnmagnolians men är kraftigare och kommer aningen senare i maj. Namnsorten ‘Pink-flowered’ (alt. ‘Pink Kobus’) är rosa. Zon 3.
M. liliiflora liljemagnolia (syn. M. purpurea, kinesisk magnolia, purpurmagnolia) – är köldkänslig och långsamväxande buske (2–5 m hög), som blommar med stora, upprätta blommor cerise blommor, ljusare på insidan. Sorten ‘Nigra’ har mörkare och större blommor. Zon 2.
M. Liliiflora-Gruppen rosenmagnolia – under 1950 och 1960-talet tog Francis de Vos och William Kosar fram åtta hybrider i USA – magnoliorna döptes efter arboretumets sekreterare och medarbetarnas fruar och döttrar. ‘Ann’, ‘Betty’, ‘Jane’, ‘Judy’, ‘Randy’, ‘Ricki’, ‘Pinkie’ och ‘Susan’. De två sistnämnda är vanligast i handeln. Alla har rosa blommor i april–maj på upprätta buskar (3–4 m höga).
Efter de första sorterna följde flera; ‘Galaxy’ är en populär kraftigväxande sort (6–10 m) med cerise blommor; ‘Genie’ får mörkt purpurröda skålformade blommor (2–4 m). Zon 3.
M. obovata junimagnolia – ser väldigt exotiskt ut med sina jättestora äggrunt omvända blad och stora blommor formade som skålar. De gräddvita blommorna sprider en väldoft i juni. På hösten skiftar bladverket färg till först gult sen kopparrött och brunt, med vita lätt ludna undersidor. De glesa träden kan bli upp till 10 m höga. Zon 3.
M. sieboldii buskmagnolia – blir till täta, breda och relativt små buskar (2–3 m höga). Blommar med vita skålformade blommor, som har utmärkande knallröda ståndare, i slutet av juni. Doftar gott och får lustiga frukter på hösten. Buskmagnolia utvecklas bäst i lätt skugga. Negativt är att den kan lätt kan få frostskador och tappa alla bladen, men de återhämtar sig, även om de blommar och växer lite sämre den säsongen. Zon 3.
I sydligaste Sverige kan man välja wilsonmagnolia M. wilsonii. Denna är lite kraftigare i växtsättet, men har liknande blommor som är större och hängande. Zon 2.
Magnolia x soulangiana praktmagnolia – gör verkligen skäl för sitt namn med sina stora tulpanliknande upprättstående blommor. De blommar i vitt, rosa eller cerise på bar kvist tidigt i slutet av april till början av maj (och blommorna är extra känsliga för nattfrost). Buskar eller flergrenade träd som kan bli 4–6 meter höga. ‘Alexandrina’ är en mycket gammal och populär sort i Sverige, som går från mörkrosa närmast mitten till vitt längst ut på kronbladen. ‘Alba Superba’ går från ljusrosa knoppar till vitare blomma, medan ‘Lennei’ och ‘Picture’ har mörkrosa färg på yttersidan av blombladen och vit på insidan. ‘Rustica Rubra’ ger skålformade blommor i rosa. Vill man ha helvit praktmagnolia väljer man ‘Brozzoni’ eller ‘Lennei Alba’. Zon 2.
M. stellata stjärnmagnolia – en mycket rikblommande liten buske som översållas av stjärnformade vita eller rosa blommor. De håriga dekorativa blomknopparna kommer redan på senhösten, sen blommar de tidigast av alla magnolior i april. Samtidigt kan de riskera att bli bruna av en köldknäpp. En fördel är att stjärnmagnolior ger blommor på unga plantor, medan man kan få vänta på blomningen i många år på andra magnolior. Buskarna är små (1,5–3 m hög) och lämpar sig för små trädgårdar och även att odla i kruka. Den rena arten har vita blommor, liksom namnsorten ‘Royal Star’. Bland de rosa sorterna finns ‘Rosea‘, ‘Keiskei‘, ‘Centennial‘ och ‘Rubra’. Zon 3.
M. salicifolia pilbladsmagnolian – växer snabbt till en stor buske eller träd. Rikblommande med vita blommor. Bladen är pilformade och blir ca 15 cm långa. ‘Wadas memory’ är en vanlig namnsort. Zon 4.
M. acuminata poppelmagnolian – en av de magnolior som har stora ljusgula blommor. Trädet blir medelstort (5–8 m) och får de tulpanformade blommorna samtidigt som tidiga blad, vilket skyddar mot frost. ‘Yellow Bird’ är en namnsort. Zon 3.
Det finns fler gulblommande magnolior – ‘Yellow Lantern’ (zon 2) och ‘Elisabeth’ (zon 3) är hybrider med gräddgula blommor. ‘Yellow River’ är en yulanmagnolia M. denudata också den med ljusgula blommor. Zon 3. ‘Gold Star’ har stjärnformade blommor och räknas till de härdigare gula zon 3(4).
Hybriderna ‘Butterflies’ och ‘Daphne’ får bland de gulaste blommorna. ‘Daphne är en mindre buske till litet träd (2–3 m) som passar i den lilla trädgården och får stora riktigt gula blommor. Båda härdiga till zon 3.
Lyckas med pallkragen
- En onlinekurs i hur du får maximal skörd i en upphöjd bänk!
- Film, fakta och checklistor för en lång, härlig odlingssäsong
- 17 lektioner i hur du sår, vattnar, planterar och skördar + recept!
