Starka dofter kan helt klart vara ett problem om man är allergisk. Hyacint är en av de mer allergena växterna, men de starkt doftande växterna är betydligt färre än de med mild eller ingen doft, så det finns mycket för dig att välja på. Här följer ett axplock av alla spännande och vackra växter som finns som passar även för den som har det svårt med dofter.
Doftlösa perenner för rabatten
För halvskuggiga till skuggiga lägen är artrena i sockblomssläktet Epimedium väldigt trevliga. De har vackra blad och små näpna blommor i olika färger; några exempel är röd sockblomma E. x rubrum (härdighet A*), blekgul sockblomma E. x versicolor (C) och vit sockblomma E. x youngianum ’Niveum’ (B).
Det finns fantastiskt många vackra gräs som kan bilda stomme i en perennplantering. Miscanthus är ett släkte där det ryms jättar som elefantmiskantus M. x giganteus som blir uppåt 3 meter högt (C) och glansmiskantus M. sinensis där sorterna varierar från 60 centimeter upp till 1,5 meter (B). Tillsammans med dessa passar olika solhattar Echinacea. En av mina favoriter är blek solhatt Echinacea pallida, med smala, hängande, oftast rosa kronblad och en höjd på 80 – 100 centimeter (C).
Något annat riktigt högt, men ändå blommande, kan vara rosenflockel Eupatorium maculatum som blir 1,5 – 2 meter hög och har stora, lila blomklasar från början av september till långt in på hösten (A).
Vill du ha något lägre finns det mycket att hitta i släktet med nävor Geranium. Blodnäva G. sanguineum blir cirka 10 – 40 centimeter hög, beroende på sort, och blommar i vitt, rosa eller violett från tidig sommar till sen höst, men med den kraftigaste blomningen tidigt på säsongen (A). Något högre, men fortfarande doftlösa, är den mycket lättodlade rosa spansknävan G. endressii (30 – 50 centimeter, blommar juni – augusti, B) och den blå kungsnävan G. x magnificum (40 – 60 centimeter, blommar i juni, B). Det finns många fler nävor än de nämnda som är doftfria, men även några med starkt aromatiska bladverk, till exempel flocknäva G. macrorrhizum (B) och liten flocknäva G. x cantabrigiense (C), så titta runt i släktet med försiktighet.
FLER DOFTLÖSA PERENNER: Storrams Polygonatum multiflorum, Löjtnantshjärta Lamprocapnos spectabilis och fänrikshjärta Dicentra formosa har alla hängande blommor på lång stjälk. Höstanemoner doftar inte och inte heller Astilbesläktet eller stjärnflocka Astrantia. De flesta vittnar om att bondpioner Paeonia x festiva inte doftar alls till skillnad från de flesta luktpioner P. lactiflora, men som också kan ha näst intill doftlösa sorter. Stor blåklocka Campanula persicifolia, kärleksört Hylotelephium, purpurklätt
Lychnis coronaria, väddklint Centaurea scabiosa är ytterligare luktfria perenner.
Bland klättrare kan man välja rosenvial Lathyrus latifolius – den doftfria och ”perenna luktärten”. Och till skillnad från vildkaprifoler så doftar inte eldkaprifolens Lonicera x brownii röda vackra blommor.
Lökar och knölar för doftallergiker
Vintergäck Eranthis hyemalis har en kort men ovärderlig blomning i gult, som ofta börjar när det fortfarande ligger snöhögar runt klungorna med blommor. De planteras som knölar på hösten och knölarna är känsliga för uttorkning, så det är bäst att köpa dem i slutet av augusti för att vara säker på att knölarna inte legat för länge i butiken och därmed torkat (C). Vårkrokus Crocus vernus är bland de tidigare växterna att börja blomma i trädgården och ger en helt oslagbar vårkänsla med de färger den levererar (C, ev B).
FLER DOFTLÖSA LÖKAR OCH KNÖLAR: Liljor ur Lilium (Longiflorum-Asiatiska-Gruppen) brukar vara doftlösa och finns i många olika färger. Dahlior är doftlösa, liksom utplanteringsblomman Afrikas blå lilja Agapanthus praecox, som kan användas istället för blomsterlökar ur Alliumsläktet.
Buskar och träd som är doftlösa
Bland buskarna finns det också många skönheter utan doft. En av dem är pagodkornell Cornus controversa (zon 3). Den växer väldigt stiligt med grenarna som i våningar och ovanpå varje våning ligger det som ett flor av vita blommor på våren. Två andra klassiker i kornellsläktet är gullkornell C. sericea ‘Flaviramea’ (zon 5) och korallkornell C. alba ‘Sibirica’ (zon 7). Den sistnämnda har sina nya grenars röda bark som främsta prydnadsvärde. Mest färgrik är barken på varje enskild gren de två första åren, därför kan man med fördel klippa tillbaka busken vartannat år när den väl har etablerat sig. Gör detta under sen vinter/tidig vår (februari/mars) och gödsla samtidigt lite extra. Sorten ‘Elegantissima’ har dessutom vitbrokiga blad som gör den vacker året om (zon 6).
Parkrododendron Rhododendron Catawbiense-gruppen (zon 4), har inte heller någon doft, men wow – vilka blomklasar! Färgerna går från renaste vitt till djupt violett. Rododendronsläktet är riktigt stort och det finns mängder med sorter och arter att utforska för doftallergiker.
Trädgårdstokar Dasiphora Fruticosa-gruppen (alt. Potentilla fruticosa) är ett släkte som kanske överanvändes lite på 1970- och 80-talen, men av goda skäl: de är torktåliga och finns i mängder av färgvariationer och har mycket lång blomningstid. Många sorter är härdiga till zon 6.
Släktet med lönnar Acer kan också vara intressant att utforska, som japanska lönnar Acer palmatum (zon 1 – 3 beroende på sort) som är låga och sirliga, med bladfärger mellan illgrönt och djupt lila. Eller den lite resligare ginnalalönnen Acer tataricum ssp. ginnala som har snygga röda ”näsor” och en sprakande höstfärg (zon 5). Med tiden blir ginnalalönnen ett litet träd.
Rosor utan doft för allergiker
Bland utbudet av rosor finns det några som är helt doftlösa, till exempel nejlikrosorna Rosa Rugosa-gruppen ‘FJ Grootendorst’ och ‘White Grootendorst’, som får små, fyllda blommor med fransiga blomblad – verkligen nejlikliknande (zon 7). De bildar inte nypon, men kan sätta rotskott, så det kan vara bra att plantera dem på ett sådant sätt att de kan begränsas om det skulle behövas. Floribundarosen Rosa Floribunda-gruppen ‘Rödhätte’ har en frisk rosaröd färg och blommar väldigt länge under säsongen utan att sprida någon doft (zon 5). Det finns också sorter med mycket svag doft, som kanske kan funka hos dig. Floribundarosen ‘Marselisborg’ är en gul, fin rabattros med svag doft (zon 3).
En marktäckande, mycket svagdoftande ros som jag gärna använder är den ganska vanliga och lättodlade polyantarosen Rosa Polyantha-gruppen ‘The Fairy’ (zon 4), som får massor av rosa blommor, långt in på hösten. Den funkar även som häck och i kruka. En rosa kraftigväxande klätterros som också har svag doft är wichurana-rosen Rosa Wichuranagruppen ‘Dorothy Perkins’ (zon 3), som får mörkrosa, fyllda blommor i hängande klasar.
FLER DOFTLÖSA PRYDNADSBUSKAR: Paradisbuske Kolkwitzia amabilis är doftlös, men översållas av rosa blommor. Deutzia-släktet brukar vara ett säkert kort och finns i vitt eller rosa, enkla eller dubbla blommor. Alla schersminer doftar inte – tunnbladig schersmin Philadelphus tenuifolius och kungsschersmin P. pubescens doftar väldigt svagt, om alls. Även de flesta hortensior saknar doft.
*Härdigheten för perenner anges på ett annat sätt än odlingzonerna för träd och buskar.
TEXT: Anders Stålhand, med tilläggslistor av Karina Brozinic
(Utdrag ur Trädgårdsexperterna ALLT OM TRÄDGÅRD nr.15/2018)
Trädgård för nybörjare!
- Lär dig hur du får en vackrare trädgård där något alltid blommar!
- 18 lektioner om rabatter och köksträdgård – från grunden
- Bekämpa skadedjur och gynna nyttodjur
- Checklistor med årstidernas allra viktigaste göromål
